Mitt livs största äventyr- Kilimanjaro

Brukar mest använda bloggen till politik,åsikter,motioner och dylikt Men nu tar jag även chansen att skriva om mitt livs, hittills, största äventyr…………

Söndag 26 juni påbörjade jag och min make, Björn vårt äventyr. För många människor är det en längtan och dröm att få bestiga berg som Kilimanjaro,för mig var det nog en tillfällighet att det blev just Kili. Oavsett så är det ett äventyr och en resa jag lär minnas och bära med mig resten av mitt liv.

Vi hade bokat in oss på en expedition med Expeditionsresor, Expertresor som jag stundtals kallar dom Då dom verkligen är experter på det dom gör. Oerhört tacksam för att vi valde att resa med denna arrangör. Jonas Sundqvist och Annelie Pompe, precis Tjejen som dyker djuuuupt och klättrar högt, var våra guider under denna 10 dgr lång resa.

IMG_1676

PÅ söndagskvällen den 26 juni  kom vi fram till hotellet Protea Hotel Aishi, som låg vid sluttningen av Kilimanjaro. Där checkade vi in, åt middag och fick instruktioner inför morgondagen. Dag 2, inleddes med Pompe Yoga, ett härligt sätt att starta dagen och med stort fokus på andning. Efter frukost påbörjades vår acklimatisering, då vi tog buss och sedan vandrade till vackra Materuni  vattenfall med smältvatten från Kilimanjaros toppglaciär. På vägen från vattenfallet till bussen stannade vi och åt lunch, serverad av det team som servade oss resten av tiden på berget. Därefter besökte vi en affär i Moshi,där det var väldigt struligt att betala med VISA kort, dock funkade det efter diverse kontroller vid olika stationer i butiken. Ca 10 meter efter att man betalat fick man även visa upp sin påse med varor och kvitto vilket kontrollerades….behövdes totalt 3-4 personer för att få till betalning och kontroll…Många “enkla jobb”. Under hela vår bussresa tillbaka till hotellet spanade vi efter Kili´s topp och jakten på de perfekta fotona. Vid ett hav av solrosor stannande vi för att ta foto, med Kili´s topp i bakgrunden. PÅ kvällen åt vi middag, och pratade mycket om förberedelse och packning för nu var det dags att påbörja vår långa vandring mot toppen.

Tidigt lärde vi oss The Priority list of hiking Kilimanjaro – Safety, Fun and Summit! I den ordningen, säkerhet i alla dess former allt från utrustning till mat/dricka/vila. Om man lyckas med detta lär man med stor sannolikhet klara av att ta sig upp på toppen, återstår att se om det gäller även för mig…

IMG_1760 IMG_1739  IMG_1845

Dag 3, efter frukost åkte vi med buss till Machame Gate på 1800 möh, där vi blev inskrivna/registrerade och påbörjade vår vandring. Denna del gick genom tät och vacker regnskog, och vi vandrade i ca 6 timmar. Mitt i regnskogen hade man dukat upp ett långbord,där vi bjöds på lunch-en oerhört rogivande och nästan magisk känsla att få sitta och äta lunch på detta vis. Regnskogen bjöd på vacker natur, en del fina blommor och apor som slängde sig från träd till träd. Vi stannade många gånger för att fylla på vätska och “hälla” av den:-) PÅ eftermiddagen var vi framme vid Machame Camp på ca 3100 möh. Här hittade vi vårt tält, Lila nr 4- Björns duffelbag hade 4* och jag hade 4#, ordning och reda och lätt att hitta. Glädjen var stor när vi såg vilka fina “toalettält” vi hade. Kändes riktigt fräscht och bra, för att vara campingliv. De uppblåsningsbara Liggunderlagen från Exped var “magiska”, trodde aldrig att man kunde ligga så bekvämt i tält… God middag och härligt sällskap i mattältet. Vi njöt av en magisk stjärnhimlen, med fler stjärnor än vad jag någonsin sett på himlen tidigare. Nu började dock huvudvärken komma, försökte andas bort den med Pompes andningsknep men lyckades inte så jag fick ta en Ipren. Blev inte mycket sova denna natt. Fick även springa ett par gånger på toaletten för att kissa, både för att vi råddes att dricka mycket Men även då njurarna på hög höjd producerar mer urin vilket ingår i själva acklimatiseringen…dock jobbigt nattetid då man ska på med kläder, ur och i sovsäck och tält….

IMG_1478 IMG_1865 IMG_1864

Dag 4 Hade fortsatt huvudvärk när jag vaknade och hade börjat må riktigt dåligt. Kändes som att jag befann mig i ett svart hål, och mådde piss- kymig och spyfärdig. Försökte pilla i mig lite mat Men den bara växte i munnen på mig. Livet kändes inte på topp vid detta tillfälle. Våra guider tog puls och syreupptagnings värden på hela gruppen morgon och kväll, vilket kändes mycket bra. Mina värden var ok, 91 i syreupptagning och 82 i puls, men med tanke på att jag mådde så dåligt, med tecken på höjdsjuka,  fick jag rådet att ta 1/2 diamox, vilket jag gjorde. Jag var andra personen i gruppen som valde att ta diamox, och innan veckan var slut skulle nästan halva gruppen ha tagit detta. Efter ett tag mådde jag nu mycket bättre,endast lättare huvudvärk till och från under dagen. Dagens etapp lämnade vi regnskogen bakom oss och vägen gick ganska brant upp mot Shiraplatån, stigningen var ca 800 höjdmeter och vi kunde se bergets högsta del skymta längre bort. Vi tog oss upp ovanför trädgränsen och såg ett hav av moln under oss. Fantastisk utsikt. Dagens vandring tog ca 4-5 timmar. Väl framme i Shira Cave Camp blev det en (lite väl) sen lunch. Tack och lov mådde jag nu bättre och kunde äta, även om hungern och matlusten nu började tryta.

IMG_1892IMG_1893IMG_1885IMG_1946IMG_1951

Våra fantastiskt duktiga,inspirerande och coachande guider

Annelie Pompe och Jonas Sundqvist

IMG_1917IMG_1925

Titta på denna magiska bild där molnen rullar in som ett hav, helt fantastiskt. Naturen är Magisk!

IMG_1928

Dag 5 Började med väckning kl 6 med kaffe eller te, 45 min till packning av dagrygga och duffelbag. Jag hade den stora lyxen att ha Björn med mig, så han fixade med sovsäckar och liggunderlag medans jag kom i ordning:-) Idag blev det en lång vandring upp till Lava towers på 4600 möh. Stort fokus på att äta, drick och inte minst på att andas. Vi blev ständigt påminda av både Annelie och Jonas att andas, in genom näsan och ut med motstånd genom munnen. Bra sätt att syresätta och acklimatisera sig till nya höjder, dessutom funkade det ofta bra att andas bort huvudvärk med hjälp av denna andningsmetod. Den höga höjden började påverka allt fler som nu blev introverta och måde dåligt. Flera fick hjälp av våra lokala guider med att bära sin ryggsäck. Allt fler blev nu i behov av diamox. Björn var som vanligt på topp och mådde prima, inga större känningar av den höga höjden, en bidragande faktor kan vara att han i höstas var på Everst Basecamp och Kala Patthar på 5500möh Men även den gång kände han endast av huvudvärk en dag….kanske han är gjord för höga höjder… På vägen till Lava Towers åt vi lunch, uppdukad i vårt lunchtält. God kyckling och Ola Skinnarmo´s frystorkade Blå band Pasta Carbonara, så “jädra” god.Tyvärr orkade man bara äta upp hälften, men så himla gott. Väl framme i vårt läger Baranco camp, på ca 3900 möh- vi gick alltså ned något för att sova vilket är bra ur acklimatiseringssynpunkt, blev det lite fika med popkorn i mattältet. Så gott med popkorn och mycket salt. Trötta efter 9 timmars vandring blev det en tidig middag och sedan sänggång då vi nästa dag skulle upp kl 5.

IMG_1994IMG_1986IMG_2005 IMG_1497 IMG_2015-photo

IMG_7092-photoIMG_2030IMG_2035

IMG_2040 IMG_2038

Dag 6- Väckning kl 5. Första natten som jag kände att jag sov lite, i omgångar. Märkligt nog inte trött,jag som vanligtvis behöver 8 tim sömn för att må bra. På hög höjd funkar mycket med kroppen annorlunda, kanske det beror på att pulsen numera är högre och att blodtrycket går upp? Svårt att veta men märkligt är det, och samtidigt skönt att inte vara trött utan känna att man är på gång:-)

Idag vandrade eller snarare klättrade vi upp på Baranco Wall, spännande,jobbigt och häftigt på samma gång. Idag gick vår vandring som ett M med en svans, alltså upp,ned,upp,ned och sedan en svans upp/åt sidan. Väl uppe på Baranco gick vi vidare under Kibos isfält, och ned i Karangadalen, och sedan en sista brant (svansen) upp till lägerplatsen Karanga Camp. Framme redan vid lunchtid, där vandringen avslutades med “sedvanlig” Pompe Stretch, härligt! Därefter popkornmys och lunch och sedan tid till vila, och laddande av “batterierna” inför det som komma skall.  Mäktig känsla att ligga i tältet och titta ut över ett hav av moln som stundtals såg ut att rulla in, tittade man åt andra hållet såg man Kilimanjaros vita topp och det hägrande målet. Detta blev den 3:e natten som vi sov på ca 3900 möh, vilket är bra för acklimatiseringen. Från vår camp kan man vid klart väder se ned till staden Moshi och ned till djungeln och Tanzanias slätter. Efter mörkrets inbrott såg man långt under oss ljus från staden, så långt borta men ändå så nära.

IMG_2049IMG_7150-photo IMG_2060IMG_2053 IMG_2118Marith-kiliIMG_2074

Dag 7/8 (lördag/söndag) Väckning 5:30, nu går färden mot det som är vårt basläger vid själva Toppattacken. Färden går upp,ned och upp igen till stora delar genom en stenöken med spännande formationer. Vid 11:30 är vi framme vid Barafulägret, där vi stretchade och gjorde iordning våra tält. Nu är vi uppe på 4600 möh. Vi åt en tidig middag kl17, och hade sedan tid till att vila,sov innan väckning kl 22 och avfärd mot toppen kl 23. Nu är spänningen på topp, och för min del blev det sova i max 45 min…

Kl 23 började vi vår vandring, 5km som skulle ta 8-9 timmar att gå vilket stämde. Mysigt och spännande att gå mitt i natten, med pannlampa. 5 lager med kläder på överkroppen, och 3 på nederkroppen, mössa, 2 par vantar, 2 par sockor och vandringskängor…och trots detta gick det att röra sig…dock i väldigt långsamt och makligt tempo då det gäller att hålla nere pulsen och inte komma i svettning. Denna vandring är det jobbigaste, märkligaste och samtidigt bästa jag någonsin gjort. En känsla som inte går att sätta ord på, för orden gör den inte rättvisa. Något som måste upplevas av var och en på plats, på sitt sätt och i sin egen bubbla… Efter varje ca 1-1,5 tim hade vi 10 min rast, för att kissa, justera kläder, äta,dricka…var stundtals ganska borta och tiden t´gick väldigt fort Men minns väl en rast då jag bara ville sitta..Björn försökte få kontakt med mig Men jag svarade jag ville bara sitta lite, varpå han tryckte in en snickers och dricka i min mun….Aldrig varit så emot att äta sött som den känsla jag hade då… Stapplade steg, med mantrat “Stark och Fokuserad”, vilka ibland byttes till andra, tog jag mig upp till toppen. Jag hade den bästa coachen i Björn, det tillsammans med vilja och den extra energi man fick när solen gick upp över Afrikas topp bidrog till att jag klarade att vinna över den tunna luften och ta mig upp på toppen! Vid 7-tiden nådde vi Stella Point och 8:01 nådde vi Uru Peak. På toppen stannade vi väldigt kort tid, tog de sedvanliga fotona sedan ville man bara ned. Aldrig varit så utmattad…Efter denna långa vandring tog det ca 4 timmar ned tillbaka till Baslägret, på vägen ned spydde jag av utmattning. Så jädra skönt att få tömma hela systemet, mådde bättre efter detta…i baslägret blev det en kort rast och påfyllning av mat och vätska, och vi fick en vätskeersättning som verkligen gjorde susen…Nu skulle vi “bara” vandra ned ytterligare 4 timmar för att komma ned på bra sovnivå. Aldrig gjort så mycket fysiskt inom loppet av 18 timmar … på den sista vandringssträckan som gick riktigt brant utför, med onda tår, ibland ville jag göra som en 4-åring bara lägga mig ned och skrika- Jag vill inte! Något som naturligtvis inte hjälper, precis som att skrika mot vinden- Jag hatar blåst, Men som för stunden kan kännas så jädra skönt dvs att tömma all sista energi man har Och sedan bara gå vidare…. En härlig känsla:-)

Väl framme i Mwekalägret, 3100 möh, blev det en riktigt god festmiddag, där åldermannen Björn höll ett kort tacktal, vilket han gjorde mycket bra Men i sig var lite lustigt då jag under toppattacken gått och funderat på vad jag själv skulle säga vid vår avslutningsmiddag….:-), därefter blev det bästa sömnen på hela veckan…sov 8 timmar på raken och somnade och vaknade utan huvudvärk.

IMG_2135IMG_2173IMG_1715IMG_1728IMG_1725OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dag 9, väckning 5:30, sista ihoppackningen av våra grejer i tältet, frukost och sedan utdelning av den dricks vi samlat ihop. Vi gav en pott och lite extra till January som haft hand om våra toaletter, ett av de viktigaste uppgifterna på denna resa, vilket han gjort mycket bra.  Personalen sjöng och dansade för/med oss och därefter gick vandringen ned genom regnskogen till Mweka gate 1600 möh. På vår väg ned hörde vi mycket fågelkvitter och såg många “black and white monkey” som lekte i träden. Vid gaten mottogs vi med chips och dricka och man kunde få sina kängor tvättade för 5 dollar, lite lustigt var att fler inte kände igen sina kängor när de kom tillbaka, nytvättade:-)

Nu bar det av till hotellet, där vi åt lunch och slappade vid poolen, och airdroppade en massa foton.

Skärmavbild 2016-07-12 kl. 10.34.00 IMG_2188IMG_2210 IMG_2221 IMG_2220

Dag 9. Dagen började med yogapass vid poolen, frukost och sedan bar det av till Arusha och safari. På vägen stannade vi vid en lodge och åt 3 rätters lunch. Ett riktigt lyxigt ställe, stor kontrast gentemot det som fanns utanför…En vacker byggnad, som nog såg äldre ut än vad den var med ett stort vackert “korvträd” som till viss del var inbyggd i huset. På safarin såg vi zebror, giraffer, vårtsvin, en släkting till surikaten, fåglar,apor och flera olika hjortdjur. Tyvärr såg vi inte någon elefant, vilket skulle finnas i parken. En trevlig safaritur som var ett perfekt avslut på vår härliga resa till Tanzania.

IMG_2277 IMG_2273

IMG_2307IMG_2305IMG_2303IMG_2312 IMG_2311IMG_2350IMG_2378

 

IMG_2302

Ginger Beer, min nya favoritdricka-alkoholfri.

Nu bar det av hemåt, från Kilimanjaro på tisdag kväll 21:50, med mellanlandning i Dar es Salsam vilket innebar ca 2 timmar i extra resetid, därefter byte i Amsterdam och slutligen hemma på Landvetter 11.20 onsdag förmiddag. Lite trötta, men så fyllda av nya intryck, härliga människor, och denna magiska känsla av oövervinnelighet efter att ha stått på Afrikas topp 5895 möh.

hemåt1 hemma

Annelie och Ella.

Nedan finner ni en kortare film, filmad och ihopklippt av Annelie Pompe och Jonas Sundqvist.

Här finner länk till klipp från de filmer Mikael, en av deltagarna på resan, klippt ihop.