Hur ska detta sluta?

Varje dag får vi i media ”larmrapporter” om att allt fler ensamkommande flyktingbarn och flyktingar kommer till Sverige. Igår larmade regeringen om att mottagningsboenden saknas varpå nödlösningen blev att de som kom fick sova i Migrationsverkets reception.

De senaste 7 dagarna har 9258 personer sökt asyl I Sverige (enligt Migrationsverkets hemsida) av dessa var 2164 ensamkommande asylsökande barn. Som ni ser I tabellerna nedan är det inte endast syrier som kommer.

Skärmavbild 2015-11-06 kl. 14.57.26

Skärmavbild 2015-11-06 kl. 14.57.56

 

Hittills I år har ca 120 000 personer kommit och fortsätter det så här året ut kommer vi landa på 200 000 person I år.

Bostäder saknas och nu väcks idéer om att vanliga medborgare ska få betalt om man huserar flyktingar. Utöver detta hör vi om tältlösningar, gymnastiksalar som blir sovsalar och idéer om att fritidshus ska användas för att husera människor. Alla dessa idéer är naturligtvis goda om det hade varit så att det endast handlade om tak över huvudet under en begränsad tid, men så är inte verkligheten Och det är den vi bör förhålla oss till. Just det här med att förhålla sig till verkligheten är något som saknas i debatten. Hur ska vi kunna ordna bostäder för alla dessa människor som kommer? Och skola, vård och omsorg? Redan idag har vi fallande skolresultat, föräldrar som tycker att deras barn inte får det stöd dom behöver I skolan, patienter som anser att dom inte får den vård dom behöver, äldre på boende som inte får den omsorg deras anhöriga anser att dom har rätt till mm mm

Idag har vi problem att ordna tak over huvudet för människor, jag är ännu mer oroad för det som kommer sedan…

En del hävdar att antalet personer som kommer inte är något “problem”, utmaning för att vara PK då Sverige är ett rikt land. Och visst är vi det, men då bör man fundera på hur Sverige har blivit så. Tack vare ordning och reda, lagar och förordningar kombinerat med en tanke om en god välfärd med viljan om jämlikhet och hållbarhet befinner vi oss där vi är idag. Vi har haft en fördelningspolitik, där man kan vara kritisk mot visa delar och effekter, som I stort haft en tanke o matt Sveriga ska var Ett samhälle där även människor som är funktionsnedsatta, sjuka osv ska ges möjlighet att leva ett bra liv.

Detta i kombination med att vi inte varit så många har bidragit till en ren och vacker natur, med rent och friskt vatten, där vi till stor del levt med naturen.

Sverige har varit ett land där vi haft respekt för varandra och där vi varit lite lagom religösa, vilket inneburit att vi inte haft några religösa motsättning då allt och alla varit lite lagom.

Den flyktingström vi nu ser är nog bara början i en allt mer föränderlig värld där fler länder och världsdelar kommer ”falla” och alltfler människor kommer ta chansen för att hitta en bättre framtid i ett annat land.

Dock måste man ta till sig den oro och rädsla många svenskar känner idag. Vad ska hända med vår välfärd, hur ska barnen få tag I en bostad, vad hander med jobben, hur ska få orka försörja allt fler. Till detta har vi hittills inte lyckats så bra med integration, vad talar för att vi ska lyckat bättre fragment.

Det pratas om att grupper kommer ställas emot varandra Och där är vi redan idag, och det kallas vanligtvis prioriteringar. Men ännu är det i sin linda.

Talespråket det var bättre förr brukade tidigare handla om olika generationer, nu oroas man för om det är så man kommer tänka om idag om 5-10 år.

Jag anser att ingen människa ska straffas för att man föds I “fel” land, därmed inte sagt att man ska kunna förvänta sig ersättning, boende mm när man kommer hit utan det måste ställas krav på egenförsöjning och eget ansvar.

Det tråkiga I kråksången är att ju fler vi blir, ju mer lär våra välfärdssystem utarmas och vi kommer att gå än mer mot försäkringslösningar, och lösningar som är bra för de med pengar och mindre bra för dom som star på sidan.

Prognosen för kostnaden för flyktingmottagandet 2017 är 73 Miljarder kronor, det är ofantligt mycket pengar. Varifrån dom ska tas verkar ingen veta……

Vad behövs då göras? Det första man kan konstatera är att det inte längre hjälper att snacka! Man måste börja agera, att klaga och bara skylla på EU kommer man ingenstans med. (Hade jag bestämt helt själv hade jag tillfälligt stängt våra gränser, enligt nedan sedan andats andats andats för att sedan fundera över lösningar på kort och lång sikt).

Här kommer ett par förslag (OBS Egna en del står M som parti bakom, dock ej alla)

Det första måste vara att se till att Tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla ALLA.

Ta kontroll över våra gränser, idag vet vi ej vem som kommer in.

De som kommer till Sverige via annat EU-land, är inte på flykt utan har haft möjlighet att söka skydd i annat land. Och om jag inte har fel så ska man enligt Dublinförordningen söka asyl i “ankomst” landet. Sen kunde EU diskutera hur man solidariskt skull fördela antalet människor. Visst det kan låta hårt Men flyr man från krig borde man vara glad över att komma från kriget, överleva och vara tillsammans med sin familj. Finns ju inget som säger att man inte på sikt kan roar sig och bosätta sig i annat land om man ordnar med arbete och försörjning.

Återuppta gränskontroll och avvisa personer direkt, då man kommer via annat EU-land. Detta skull I princip innebära ett tillfälligt asylstopp enligt ovan.

Sveriges regler för uppehållstillstånd, ersättningar osv måste anpassas till EU´s.

Skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring

Kräv rabatt på Sveriges EU-avgift

De som fått avslag på sin asylansökan ska inte ha rätt till någon ersättning, vilket borde vara självklart. Idag upptas ca 6000 av Migrationsverkets boendeplatser av personer som fått nej på sin ansökan.

Förenkla regelverken kring byggande.

På längre sikt kanske man även behöver titta över asylrätten då den massvandringar vi ser idag garanterat bara är början.

Det som händer här och i vår omvärld leder säkert till en  är en stor förändring för det svenska samhället och välfärdssystemen så som vi sett dom, därmed inte sagt att det per automatik innebär att allt blir till det sämre. Dock kan man i nuläget konstatera att många av oss är djupt oroade för den framtid vi går till mötes Och den oron måste man ta till sig.