En dag med Ambulansen

Igår, fredag var jag med på ett arbetspass på ambulansen. Började med att jag åkte hemifrån vid 6:30 för att vara på ambulansstationen i Uddevalla strax efter 7:30. Dagen började med en gemensam genomgång, därefter blev det en viss ”väntan” på första larmet. Stationen har 3 ambulanser (plus en på Orust) och ett par sjuktransporter. Varje ambulans bemannas med 2 personer, ofta sjuksköterskor. Jag fick förmånen att följa med Per och Ida. Per har jobbat på Uddevalla Ambulansen i 10 år och Ida ca ett halvår. Vi började med att gå igenom bilen, se till så allt funkade och att mediciner mm var påfyllt. Först vid 10:30 kom vårt första larm (dock ovanligt att det brukar vara lugnt ett par timmar på förmiddagen, kanske berodde på att denna fredag var en klämdag?). Därefter rullade det på resten av dagen. 2 äldre personer på särskilda boende i Uddevalla som fick köras till NÄL, en man i 42-års åldern med bröstsmärtor som fick hämtas på en vårdcentral och köras till NÄL, och en dag i 85-års åldern som fick hämtas vid sin stuga ute i Skärgården. Det tog nästan en timme bara att köra ut till där damen bodde, och som tur var var ambulanshelikoptern tillgänglig så det blev den som slutligen tog patienten till närmaste sjukhus, dvs till Kungälv. Hade patienten varit stabil hade hon nog åkt med oss i ambulansen Men då hon fortfarande krampade ansåg man att det var så akut så man behövde ta henne snabbt med helikoptern till Kungälvs sjukhus. Damen var på sjukhuset innan vi ens åkt av ön som vi befann oss på. De patienter som hämtades var övervägande äldre, bland annat en man som ska fylla 88 år om en vecka, vi kan kalla honom Henry. Henry hade haft en stroke för 2 veckor sedan och pratade inte så mycket efter detta. Eftersom han dragit ut sin kateter och var svår att sätta en ny på var han tvungen att skickas in till sjukhuset, om än lågprioriterad patient…. Precis som en av de tidigare patienterna som ambulansen hämtat så bodde han i en ganska spartant inredd lägenhet på ett boende, och han såg så övergiven och ensam ut. Jag slogs av tanke på alla dessa äldre människor som har det så här….. Henry är dement (precis som en annan Henry jag känner) och verkar ganska omedveten om sitt liv och jag kan inte låta bli att bli ledsen och fundera över vad meningen med att leva så verkligen är…. När jag såg Henry ligga och slumra i ambulansen kunde jag inte låta bli att tänka,reflektera över vem denna man tidigare varit. Vad hade han gjort, vem hade han varit, vilket liv hade han levt Och kunde han någonsin i sin vilda fantasi föreställa sig att han skulle spendera sin sista tid i livet på detta sätt………. Sorgligt,ledsamt men samtidigt så verkligt och frågor vi alla borde ställa oss eller i alla fall fundera på när vi rusar igenom våra liv….
Hur som helst tillbaka till ambulansen. Fick vara med och lämna över patient till sjukhuset och se på när man skrev journal. Bra att ambulanspersonalen numera kan följa upp de patienter man kört till sjukhuset. En förutsättning för att bättra på sin kompetens dvs få svar på om man gjort rätt bedömning,insats i bilen, om det fanns något man kunde gjort på annat sätt osv Dessutom lyftes vikten av att träna på olika scenario upp av Mattias, ambulanspersonal från Oruststationen. Mer om Tre Nivå Samverkan finns att läsa på 3NS

kl 18:15 slutade denna heldag med ambulansen. en riktigt givande dag som gav mig en kort inblick i dessa vardagshjältars vardag. Stolt över NU-sjukvårdens kompetent och professionella ambulanspersonal som verkade trivas med varandra och sitt yrkesval. All heder till er och det arbete ni gör för oss alla. Stort tack för en givande dag som jag kommer att bära med mig och reflektera över i min roll som politiker och människa!

Ambulans