Utmaningar

Ordet utmaning används ofta inom politiken när det är något som är stort,komplext och svårt……Att använda sig av detta ord gör att det man vill ändra, ser som ett problem blir något av en möjlighet istället. Tänk vad ett ord kan ändra innebörden på det man säger………..
Den psykiska ohälsan är något av en utmaning. I veckan var jag på en konferens om ämnet och där gick jag på ett par seminarium där 2 var lite bättre än de andra. Ett var i Bris regi och handlade om deras rapport “Barns egna ord om sin psykiska ohälsa”. Mycket handlade om ensamhet, ensamhet trots att många har föräldrar, kompisar och andra närstående….Att finnas men ändå inte bli sedd…Många saknade relation till någon bra vuxen och här känner jag att vi föräldrar ofta brister i vår jakt,rush genom livet. När ska vi börja förstå att allt vi gör påverkar våra barn. Många kände att dom inte fick den hjälp,vård som dom behöver. Många känner sig svikna av vuxen världen och att vuxna går bakom ryggen på dom (ofta omedvetet). Som ungdom går man från att vara i en relation (med sin familj) till att skapa en relation med en annan människa, och här känner många att dom inte räcker till eller kan vara den dom vill vara. Ett annat seminarium handlade om unga vuxna och existentiella frågor (oerhört intressant). Idag saknas många av de Arenor som tidigare fanns för dessa frågor tex kyrkan, idag är Sverige det land i världen som är mest nyandliga- vi väljer själva och styrs inte av någon “högre makt”. Tidigare strävade man mot Paradiset- idag är det något du ska skapa själv, en annan arena är skolan som är vilsen när det gäller religionen och saknar “Livskunskap” som ämne, en annan Arena är Familjen (som tyvärr inte nämndes på sem men som jag påtalade för föredrags hållaren efter seminariet) Vi pratar inte om att livet består av både glädje och sorg. Vi ska vara “happy” hela tiden och Döden vågar vi oftast inte ens nämna Den drabbar någon annan…… Idag söker sig många unga till internet för att prata existentiella frågor, men ibland kan det få negativa konsekvenser då tex självmords benägna träffar likasinnade. Att hantera att varje människa ytterst är ensam kan vara jobbigt för många. Vad är meningen i mitt liv och meningen med mitt liv. En del unga lever ett liv som den äldre generationen har förvärvat och i och med det har dom svårt att hitta sin egna identitet. Många unga vågar inte välja utan vill “hålla dörren öppen”. Idag är upproret bland unga mindre MEN uppgivenheten desto större “Vem bryr sig”. Vi lever vår värld och världen lever oss…..Vi lever i ett samhälle där vi utvärderas hela tiden. Ångesten är en del av livet men hindrar oss från att leva. Två Tunga och vill viss del jobbiga seminarium men som fick en till att tänka till, frågan kvarstår dock Hur ska vi möta denna “Utmaning”……….

En kommentar för “Utmaningar

  1. Håller med om komplexiteten, men ser samtidigt två stora möjligheter. För det första vill jag nämna tillhörighet. Tillhörighet, att deltaga i ett sammanhang, att ha ett jobb att gå till och vara behövd på, tror jag kan bidra till godare psykisk hälsa. Den stora frågan är – Vem vill betala anställningen om kapaciteten är låg?! För samhället blir det i det långa loppet dyrare att blunda, att skicka medmänniskor till utanförskapets skam och ångest, jämfört att agera nu. För det andra framhåller jag fysisk träning. Fysisk träning och fysisk aktivitet är två andra ingredienser, båda viktiga för kropp och själ i balans. Skolidrott och väfungerande idrottsföreningar, där alla är välkomna utifrån egna förutsättningar, oavsett funktion och förmåga, är a och o. Tack för ordet!

Kommentera